Lu racôt’roûle dè Chèrpint dè Many

Èn årtike di Wikisource.
Ciste ouve ci egzistêye eto divins ds ôtès ortografeyes : Rifondou.
Lu racôt’roûle dè Chèrpint dè Many

Lu racôt’roûle dè Chèrpint dè Many

Åtoû d’l’an traze cint, tot å bwinrd du l’Årdène, ô p’tit ham’tê, avou quéquès pôvrîteûsès manhonètes, såye du vicoter come i pout.

L’iviynre foû dâr du cist-ânêye-là fîrt sès côps so lès pôvès cwinrs qui n’polèt pus hope mågré qu’è’nn’ont dèdjà tant èduré.

Pèneûse ânêye ossi qu’a vèyou-st-adårer sor zèls eune bâne du halcotîs, du rêkems, du côpeûs d’boûsses, qu’a mètou tot l’payis l’cou-z-å-hôt èt moudri dès pôvès djins qu’ont stu pèlêyes dusqu’å djèrin çan. C’è-st-aprame si l’Prince-Evêque èls-a polou tchèssî èvôye.

Portant, tot çoula çu n’èsteût co qu’dès tchîtchêyes ca eune saqwès d’bråmint pus tèribe, eune saqwès qui ré qu’d’î tûzer féve trôler lès balzins, man’cîve lu vêye du lès djins dè ham’tê. Eune èwèrante bièsse, ô Chèrpint, ossi lådje quu l’bodje d’eun-åbe ossi lô qu’ô djoû sins pan s’aveût-st-adjîstré dulé l’fôtinne è tiynre qu’on lome po l’djoû d’oûy « Lu Many », so l’vôye inte Tch’hanstêr èt Poleûr.

Lès cis qui l’avît-st-aporçûhou èt qu’è ‘nn’avît rèchapé, dihît d’lu qu’aveût-st-eune kême come eune vîle macrale èt qu’ô diamant blaw’téve è plin mitan du s’front. Tos lès djoûs, à mèye-nut’, i s’ vunéve ramouyî l’gozî à l’fôtinne tot loukant à dusfé s’djowê po né qu’i toumahe è l’êwe. Tot l’môde è ‘nn’aveût l’pèpète èt i n’féve né bô du s’porminer avå lès cwåres ca si i v’s-åreût toumé so l’bosse, i v’s-åreût magnî tot crou !

Ô bê djoû, ô payîzan, lu p’tit Dj’han (ou Tch’han) dècida quu tot çoula n’poléve pus côtinouwer à durer insi. « Dumin, dju m’rinrè mêsse du cisse lêde curêye-là » tûza-t-i. Mins k’mint s’î prinde po bé fé ? Ré qu’à l’îdêye, i duv’na tot blanc-mwinrt. C’èsteût-st-ô djeû po s’fé touwer mins d’eun-ôte costé, c’èsteût-st-avou ô moyé po duv’ni ritche èt ruk’nohou d’lådje èt d’lô.

« Pète qui hêye, dju m’va risker l’pakèt » èt so cès parales i s’mèta è s’lét.

Tote nut’ l’afêre lî rôla è l’makète èt tot d’ô côp, tot timpe å maté, i lu vûne ô sôdje. Volà çou qu’dju deûs fé brèya-t-i tot s’duspièrtant èt i potcha reût-à-bale foû du s’bèdrêye po s’moussî. I d’hinda è s’cåve hiltant-ridant èt rastrinda çou qu’aveût mèzåhe : ô tonê èt dès pôtes du Paris. So lu d’zos dè tonê, nosse randahe fat ô hapå èt so lu d’zeûr I fat eune bawète dèl grandeur d’ eune pome. Adô i moussa è tonê èt clawa sès pôtes dèl copète dusk’å cou èt so tot l’å-d’vins, si bé qu’èl fat ravizer à l’vète hågne d’ô såvadje marô. L’atrape èstêut prète. I n’aveût pus qu’à …

À l’brone, i hèrtcha s’èmantchâre dusk’à l’fôtinne dè Many. I s’hèra d’vins, sèra l’covièke èt rawårda. Å c’mincemint d’si-awåde, i fruzihéve å pus p’tit brut. Mins avou l’tins, i s’lèya aler si bé qui s’èssok’ta. Qwand tot d’ô côp, ô sêzihant huflèdje lu duspièrta. Eune mêsse hisse lî touma so l’cwinr tot vèyant l’môsse s’awémiant souwêyemint. Dj’han horba l’frèheûr qui coréve è s’hènète. “Té l’côp sés-se valet, ou tu s’rès-st-eun-oûhê po l’tchèt” ‘nn’aléve-t-i d’vintrinn’mint.

Tot s’aprèpiant, lu Chèrpint tapéve dès côps d’oûy du tos lès costés. Å bwinrd du l’êwe, i n’prinda né astème à l’ènocint-agayon mètou là èt come à l’åbitude, duvant du s’dusseûler, i dusfa s’diamant po l’rupwèzer so l’pîre dè batch.

A c’moumint-là, sins fé ni eune ni deûs, po l’ouf’lèt, Dj’han apiça l’mèrvèye. Come si l’aveût-st-odé, lu Chèrpint toûrna so boton èt côprinda qu’on l’hapéve. I duv’na come sot èt tot måva s’mèta a bouhî d’totes sès fwèces so l’tonê, si reû qu’ noss Dj’han èsta maké èstèné. Tote nut’, i flaha èt r’flaha, s’duhirant so lès stitchas d’acîr, su d’fribotant, arèdjî d’aveûr sutu djôdou d’eune si-fête manîre. Mins Dj’han n’hotcha né èt l’tonê n’vola né à bokèts, si bé qu’ås-êreûres, lu Chèrpint, tot à brèbådes, fat s’dièrin hikèt.

Lu pôve Dj’han n’wèzéve todi né r’loukî à l’ouf’. I s’dècida tot l’minme à taper eune loukåde po l’bawète èt s’coûr fourit adô rimpli d’eune djôye sins parêye.

Cisse novèle-là apoûs’la d’manèdje à manèdje, èt aprame ruv’nou, on fat fièsse, si tél’mint qu’lès poves-mu-cawe dèl cwène èstît binåhes d’èsse cwite du s’dandjî-là.

Dj’ô bé quu po rinde oneûr à nosse hèrdi pièle, on louma l’plèce Dj’hanstêr (Tch’hanstêr) èt qu’à pårti du c’djoû-là, avou tos ses brokes, oya dès crapôdes so tos lès deûts.

Mins, quu n’racôte-t-on né.