Pådje:Jean Lamoureux - Li rèw tchante, 1922 (in BSLLW t. 56 p. 33-34).djvu/1

Èn årtike di Wikisource.
Cisse pådje ci a stî coridjeye ey est l’ minme ki l’ sicanaedje.
[Dialecte de Liège]
Li rèw tchante…
TCHANSON
PAR
Jean LEJEUNE, dit LAMOUREUX
MÉDAILLE D’ARGENT

Å-d’triviès dè grand bwès d’ sapin
Qui gripe al copète dèl montagne
Li p’tit rèw pidjolêye èt d’hint,
Adon s’ va piède avå l’ campagne.
L’êwe, clére èt peûre, coûrt tot clap’tant,
Fièstant l’ tinre mossê d’ sès-èrîves :
Qui ç’ seûye al nut ou qwand l’ djoû s’ lîve,
Li rèw passe si vôye tot tchantant !

So sès bwérds, divins l’ vért wazon
Qu’èst come dè v’loûrs èt plein d’ombrèdje,
On veût cori sins nole façon
Lès p’tits-èfants dè vwèzinèdje.
C’èst la qu’i s’ plêhèt tot potch’tant,
Et s’hoûtet-i tote li djoûrnêye
Li tchanson qu’on l’zî gruzinêye :
C’èst l’ rèw qui tchante po lès-èfants !

Qwand l’ nutêye rètchèsse lès cårpês
Èt di s’ neûr vwèle rafûle li tére,
Lès-amoureûs vont-st-a hopês
È fond dè bwès rimpli d’ mistére.

t. 56, f. 3.